Michaela Hanzén

Förvänta er inte att jag kommer ta detta som en daglig vana. Ni får helt enkelt vänta med iver tills jag känner att "nu ja, nu är det dags att skriva lite igen" And...

Jag sitter här i ett nystädat rum, luktar på hyacinten och lyssnar på gammal go musik som Niklas kompar till. Det är nice och det var allt för längesen. Det får mig att längta tillbaka till ett land vi besökte tidigare i år, Frankrike. Vem vet, kanske kommer vi åka tillbaka dit någon vacker dag.

Om 6 dagar är det julafton. För några år sedan hade jag varit helt lyrisk och hade med all säkerhet lyssnat på julkalendern Munken och Kulan - och änglabyrån för 5:e gången. Jag älskade den och kan den fortfarande utantill, "Nu är det bara 24 dagar kvar till jul. Munken och Kulan..." Jag hade också säkert precis blivit klar med min 2 A4 långa önskelista och hade bergis haft 6 olika julkalendrar på väggen. Jag tävlade i smyg med mina syskon om att ha flest sådana, och jag brukade vinna genom att göra en egen. Dock var jag ganska snäll och gjorde en vardera till resterande familj också. Ett kärt barn var jag. Visst är det klart att jag längtar detta året också, men känslan man hade som barn har tyvärr försvunnit. Anywho, snart ska jag och min andra familj bege oss till Lund till Niklas den store och ha lite adventsmys. Både den ena och den andra kommer och det kommer nog bli mysigt. Om inte annat ska jag och Niklas slå in paket ikväll, på ett lite mer gammaldags sätt. Det om något kommer att bli myyys!

Nu försvinner mysandet och borren sätts igång. Han som står framför mig ska borra hål i skrivbordet med världens största maskin vilket leder mig till frågan, vilken är världens största maskin?

Det är nog en av Sveriges finaste dagar. Man kan ju inget annat än att bli väldigt rörd och tycka att det hela är väldigt vackert. Jag ser upp till de folk som vågar gå emot strömmen, som vågar stå för sin åsikt och vågar hjälpa andra trost konsekvenserna. Det är vackert och man blir inspirerad. Man vill gärna hjälpa till, på alla olika sätt, men hur? Det finns så många alternativ men det är svårt och veta vart man ska börja och vilka som behöver hjälp. Jag hoppas att man åstadkomma något bra innan man dör iaf.. Någon måste man ju kunna hjälpa. Till en början kan man ju åtminstonde satsa på att vara ödmjuk, snäll och visa uppskattning till folk. Berätta att man tycker om dem och stötta dem i saker som de brinner för att göra - att helt enkelt vara en snäll medmänniska. Alla kan faktiskt göra någonting för att förgylla andras vardag. 

Folk har börjat undra vart jag har tagit vägen, och här är jag, livs levande och lite mer där till. Livet har verkligen börjat få rullning och det känns så skönt. Min lilla "studenten-ångest" har gått över och jag har en mkt lugnare syn på framtiden. Det har hänt en hel del sen sist. Jag kommer säkert att glömma bort hälften nu när jag skriver, men jag hoppas att ingen tar illa upp för det.

Vi kan börja baklänges, de senaste veckorna. Jag har spenderat en hel del timmar på körskolan och har faktiskt lyckats boka in uppkörning inom en snar framtid. Wiho! Jag hoppas så innerligt att jag kan klara det första gången, förstå lättnaden! Inte nog med det, en viss Michaela har lyckats skaffa sig ett jobb här nere i Skåne. Hade introduktion idag och stormtrivs redan! Så mysig miljö och trevliga medarbetare. Det är jag och 3 andra som är anställda där för tillfället, mys! Espresso House - grymt! Ska ha mitt första pass nu på lördag, gaah!

På tal om jobb så hände något otroligt i söndags. Jag fick ett akut meddelande från eventpersonal.se där de behövde en värdinna som skulle hälsa folk välkomna med pepparkakor och glögg på ett köpcenter. Jag kommer dit och hade tidigare fått instruktioner om att vara svartklädd. Jag kliver in i ett rum och får syn på massa tomtekläder. Tjejen jag ska jobba med bär fram en outfit till mig och jag står som ett frågetecken? wtf? Jag ska med andra ord vara tomtenissa, gå runt i köpcentret dela ut pepparkakor samt sitta bredvid tomten och le mot alla barnen. HAHAHAHA! Fatta att jag dog! Inte alls det annonsen sa, verkligen tvärtom och jag höll på att skratta ihjäl mig inombords. Livets dag! Haha! Till råga på allt, möter jag min före detta arbetskollega från Donken som småflinar lite åt mig när hon går förbi! "Hej, mitt namn är Michaela och detta blev mitt nya jobb efter att jag sa upp mig" HAHAHA! Ni anar inte..

Bortsett från detta har jag umgåtts mycket med min kör, Bella Voce. Vi har haft sammanlagt 15 luciasjungningar och jag har fått äran att 2 ggr vara Lucia. Jag har aldrig fått vara det, så nu kan jag checka av det från min inte så seriösa bucketlist. Jag har iaf haft en himla bra tid med dem, och det känns skönt att jag trivs. Sing a song dingelidong!

Alla julklappar är inköpta, rim är skriva och jag är helnöjd! Jag längtar så innerligt till Julafton, att få träffa min kära familj igen och bara mysa. Niklas ska självklart följa med mig upp och därmed blir detta andra året vi firar jul tillsammans. Shit. 

Och för att ha någon slags bild i detta evighetslånga inlägg som jag tror att knappt hälften av er har orkat läsa så bjuder jag även idag på lite pepparkakor, ev. N's och mitt pepparkaksbak. Dock är jag klädd som vanligt denna gången. 

Nu ska jag sova i 100 år, tills jag vaknar och känner doften av vår. Eller vinter, jag vill nog faktiskt ha vinter trots allt. Snö, tända ljus, varm choklad, pepparkakor, clementiner.. framför allt clementiner. Men innan det är dags för det, måste jag sova. Mitt huvud har redan trillat i golvet och det är bara kroppen kvar som är full av såna där härligt lagom goda frysta pannkakor man värmer i micron i 1min. N:et är inte här, han är där man är. Jag ska sova själv i min hårda 90säng, drömma om kanelbullehav för att sedan möta en ny dag med ett förhoppningsvis mysigt väder i Jönets kön. Sån är jag idag.

Jag har haft någonting att göra varje dag nu i en vecka och det är inte slut förens om 1,5v. Förstår ni hur skönt det är att ha kalendern bokad med saker?! Det var ett tag sen. Många veckor i min fina rödguldiga almanacka är tomma, och det så gött nu när det är både jobb, vänner, famlij, pojkvän, körlektioner, teoripass, kör, hemresor, bio m.m som fyller mina sidor. Denna vecka har jag haft 4st körlektioner och jag har pluggat massa teori. Jag är så peppad på att ta körkort. Det ska jag banne mig ha snart!

När man väl har något att göra slutar man att tänka på allt man inte gör och kan äntligen se en ljus framtid. Det är svårt när man är hemma och bara går och runt och hör sina egna tankar 24/7. Man psykar sig själv, gör en själv osäker, blir ivrig till att uppleva allt på en gång, och inser att verkligheten är lite mer komplicerad än vad man vill erkänna. Men nu så, tar jag de närmaste veckorna som de kommer. Jag har en del uppträdanden med kören nu flera veckor framåt, och det ska bli så himla roligt! Nästa vecka åker jag dock upp till Jönköping i några dagar för att fylla på plånboken lite och träffa mis amigos + familj. Det känns bra!